markushehe

Jag kommer inte gå in så mycket på bakgrunden till denna konflikt som har sina rötter tusentalsår tillbaka i tiden och t.o.m. är omtalad i Bibeln (Där palestinerna går under namnet filistéer). Det jag tänker ta upp är den partiskhet som ligger över det internationella samfundet i allmänhet och i Sverige i synnerhet samt de grava risker som kommer av urban krigsföring (av svenska armén mer känt som strid i bebyggelse). 

"The first casualty of war is truth"

Israel må vara en av de starkaste militära makterna i världen och en föregångare i urban strid, men en sak är de palestinska organisationerna extremt skickliga i, det är vad som kallas PSYOPS (vilket är en förkortning av psychological operations) av den amerikanska militären, i folkmun kallat propaganda. Man är väldigt duktig på att utnyttja det mediala beroendet av sensationsjournalistik som förekommer i västvärlden (Inte minst i Sverige). Ett exempel är en hemsk scen vilken har cirkulerat i media under den första delen av den andra inftifadan (Också kallad Al-Aqsa intifadan). Den är bilder på en pojke vid namn Muhammad al-Durrah som gömmer sig med sin pappa bakom ett block sten. Kameran zoomar in och man får se dem, sen zoomar den ut, kameran täcks över av en hand, man hör eldgivning och när dammet försvunnit och kameran zoomar in igen ligger Muhammad och hans far orörliga mot väggen. Detta klipp har blivit något av en ikon på senare tid. Men än idag vet man inte ens om det var Israeliska soldater som avlossade skotten, palestinska milisgrupper eller om det var fejk. Uppgifterna kontradikterar vartandra och det finns många detaljer som inte hänger ihop. Min poäng är att man måste vara extremt försiktig med vad man ser och hör.

Nu kommer jag till problemet i den nuvarande Gaza konflikten, det finns extremt få opartiska journalister i området eftersom IDF (Israeli Defense Force) har upprättat en blockad. Alltså finns det nästan bara partiska journalister i Gaza, bästa exemplet är den extrem kommunistiska "läkaren" och "rapportören" Mads Gilbert som har fått ovanligt mycket utrymme i media på sistonde. Dessutom måste man ha en till sak i åtanke, det största hotet mot renhårig journalistik: sensationsjounalistiken. Den genomsyrar media som ett gift, kan man krydda något då kryddar man, helt enkelt för att sälja mer (Aftonbladet) eller få fler läsare (Metro). Vilket samtidigt är anledningen till att jämte bilder på döda barn och raketbeskjutningar står artiklar om nån kändis nya skor.

Slutsatsen är alltså att media under krig inte är mindre nyckfullt än ett konventionellt slagfält. 

                                              MOUT - Military Operations on Urban Terrain

    "The worst policy is to attack cities. Attack cities only when there is no other alternative" - Sun Tzu

Det är inte svårt att förstå att riskerna med sådana här operationer är mycket stora, men jag hade tänkt vara lite mer specifik. Anledningen till de civila förluster som uppkommit både under kriget i Irak och den senaste konflikten i Gaza är inte att den amerikanska eller israeliska militären inte bryr sig om civila förluster utan det beror på den otroligt komplexa situation som uppstår i MOUT. För att förklara detta på ett lätt sätt så låt mig ta ett exempel. En militär brigad från landet X invaderar landet Y. Landet Y har en svag stat och många milis grupper, av dessa är de flesta klassade som terrorister och har ingen större respekt för människoliv (Inte ens sina egna). De starkaste milis grupperna i landet Y har sin bas i en tätbefolkad stad - mer utvecklade länder som landet X har militärbaser som ligger avskiljt från städerna p.g.a. just för att undvika att blanda ihop civila och militära mål. Men landet Ys milisgrupper placerar medvetet sina vapenförråd och raketkastare på skolor, i sjukhus och under bostäder. Landet X vill inte förlora soldater (vilket man gör automatiskt i MOUT - om man inte är extremt grym och dödar allt som rör sig dvs.) så landet X föredrar då att med hjälp av både mark och luftburet artilleri precisionsbomba dessa militära mål. Men eftersom de militära målen ligger ihop blandade med civila mål, plus att den nuvarande taktiken vid MOUT är att bomba sönder hus för att inte riskera att prickskyttar får gömställen etc (En taktik som sträcker sig tillbaka till andra världskriget). Detta bidrar till att många civila dör under landet X militära operationer. Samtidigt har landet X en policy där man hellre dödar civila än förlorar soldater (majoriteten av nutida krigsmakter gör likadant). Men om nu infanteri brigaden från landet X går in utan artilleristöd, vad händer? De blir dödade, utan tvekan. Ett enda höghus ger minst uppåt 30-100 platser för eventuella prickskyttar, för att inte tala om IEDs (Improvised Explosive Device - dvs improviserade sprängmedel) som kan ligga bakom varje hörn (det främsta exemplet av det effektiva användandet av IEDs är i just Irak där det står för de allra flesta av de amerikanska förlusterna). IEDs och minor används mycket sällan i MOUT av de invaderande krigsmakterna just av anledningen att man mest kommer att döda civila, extrema milisgrupper har dock inte dessa moraliska skrupler (Irakiska milisgrupper är ökända för att döda stora antal barn bara för att komma åt en eller två amerikanska soldater etc.).

Slutsatsen blir därför att man ska undvika MOUT så mycket som möjligt eftersom det inte går - oavsett hur man gör - att undvika stora civila förluster under den här formen av militära operationer.

Som det framgår i texten så anser jag att Israel inte bara har rätt till att försvara sig, nej, inte rätt. För det är aldrig rätt att från första början behöva försvara sig. Det är snarare en skyldighet som den Israeliska regeringen har, detta anser jag inte att omvärlden har någon större rätt att fördömma däremot. Men, jag anser samtidigt att Israel handlar situationen dåligt genom att helt stänga av el och oljeleveranser. Där har man ett visst ansvar, för vi ska komma ihåg att Israel just nu inte krigar mot palestina, men mot Hamas. Hamas och det palestinska folket är två helt skilda saker.

Ett märke som jag gärna skulle vilja bli förknippad med är FIGHTER. Mest p.g.a. att jag tränar kampsport (Krav Maga). I Krav Maga (som betyder närkamp på hebreiska) behöver man utrustning som är av bra kvalité om man vill kunna träna ordentligt och utan att få en massa otrevliga skador. Den mesta av utrustningen jag använder är av just märket FIGHTER. Men detta är inte så mycket p.g.a. att jag gillar märket i sig, utan snarare för att deras utrustning håller och sitter mycket bra och har räddat mig från både potentiella knäckta tänder och söndersparkade ben. Och det är väl klart att liksom en fotbollsspelare vill bli förknippad med att vara just fotbollsspelare vill jag bli förknippad med att vara fighter i och med att just kampsport upptar en stor del av mitt liv.

Personligen kan jag inte säga att jag är en person som drar mig till märken särskilt mycket, jag tänker mer på god kvalité och så länge produkterna är bra spelar det ingen större roll varifrån de kommer. Men jag skulle nog inte tveka på att köpa av ett annat märke om kvalitén skulle gå ner, men än så länge har FIGHTER inte svikit mig.

Då kan man ställa sig frågan, vad kan då vara dåligt med att bli förknippad med ett märke? Det finns ett mycket simpelt svar på det här, ALLT. Tillslut börjar man kanske blir förknippad så mycket med märket att folk börjar att skapa sig konstiga stereotyper om hur man är som person, vilket är fel. Bara för att jag gillar kampsport behöver inte betyda att jag är en person som springer runt på stan och slåss (En helt felaktig stereotyp på kampsport). Ett annat bra exempel  är klädmärken som t.ex. Lacoste. Lacoste är ofta associerat med högstatus och pengar, visst är det sant att en lacoste pikettröja kostar mycket pengar, men en person av relativt "låg" status skulle enkelt kunna spara ihop till 600kronor och gå och köpa sig ett exemplar. Alltså ska man aldrig döma en bok efter utsidan.

Regeringens stimulanspaket skiljer sig starkt från andra länders motsvarigheter. Framförallt gäller det omfattningen på det. Om man jämför med de hundratals miljarder kronor som den amerikanska kongressen planerar att sätta in i de olika krisdrabbade industrierna för att rädda den amerikanska ekonomin så är det svenska stimulanspaketet en piss i Sahara. 8.3 miljarder kronor lär tyvärr inte göra särskilt mycket skillnad. Även om det självklart är sant att Sverige också är otroligt litet jämfört med USA så uppskattas det att man minst behövt nästan dubbelt så mycket - 15miljarder - för att vi skulle se någon skillnad i industrierna.

Saab och Volvo är mycket viktiga för den svenska ekonomin, de svenska storföretagen kanske är uppköpta av utländska företag, men de representerar fortfarande Sverige och ger oss god reklam och en synlig plats i världen som är mycket exklusiv för ett så litet land. Plus att företagen anställer många människor som nu blir arbetslösa vilket anstränger Sveriges arbetsmarknad hårt och skickar ner landet i en nedåtgående spiral som måste brytas.

Det är svårt att säga, men i det här fallet tror jag att de inte kunde göra mycket åt det eftersom finanskrisen startades av banker, inte bilföretag. Även om det kanske finns åtgärder bilindustrin kunde ha satt igång för att minska omfattningen av skadorna så hade det varit helt omöjligt att helt stoppa den annalkande katastrofen. Jag tror t.ex. inte att miljöbilar hade kunnat rädda företagen, nu när vi är i en lågkonjektur finns det helt inte längre pengar för att köpa en massa nya fina bilar.

Allt som jag har läst tyder på att bilindustrin tyvärr håller på att försvinna, kanske är det möjligt att rädda den från att bli förflyttad till asien men då måste både regering, företagsledning och anställda anstränga sig. Man måste även samarbeta, vilket nog är den största utmaningen. Jag hoppas att man kan rädda Volvo och Saab men är tyvärr en aning kritisk till om det är möjligt. Sviterna av den amerikanska finanskrisen har kommit hit nu, nu är utmaningen för den svenska regeringen att hindra det från att utvecklas till en full kris även här, men utvecklingen ser inte ljus ut, och regeringens stimulanspaket är helt klart för litet.

1. Ja du, att få fram information om hur mina mor- och farföräldrar levde var mycket svårt, ett litet helvete eftersom hälften av dem inte lever längre och resten av andra anledningar är svåråtkomliga. Jag lyckades få fram information om min farmor. Min farmor är född 1915. Det skulle alltså ha varit en gigantisk generationsklyfta mellan min farmor och min morfar (som är 40talist). Det som jag fick ut från informationen om min farmor var att när hon var ung bestod livet till väldigt stor del av en sak - arbete. Det var inte mycket snack om fritid, nöjen eller arbetstider. Det flöt samman skulle man nog kunna säga, och det verkade inte som att det här störde henne. Man kan alltså säga att hela kulturen var annorlunda. Farmor gick i grundskola 6 år samt något som heter "fortsättningsskola" i 2 år. Sedan var det iväg och jobba. Att notera är att det var otroligt mycket enklare att få jobb än idag, man kunde praktiskt taget gå in på en fabrik eller knacka på en butik och bli anställd. Efter hon gått klart fortsättningsskolan började hon jobba på sina farföräldrars café. Där jobbade hon en tid innan hon flyttade till Stockholm för att där jobba som hembiträde hos en känd arkitekt vid namn Sven Markelius. Under denna tid brevväxlade hon även med min farfar som hon träffat året innan. Hon både bodde och jobbade hemma hos Markelius, och hade alltså inte speciellt mycket fritid. Den lilla fritid hon hade spenderades med att läsa böcker och träffa vänner.

Hon drömde om att bli sjuksköterska eller "kontorist" men var för ung för att få bli utbildad till sjuksköterska. Sedan blev hon skräddare och efter det så gifte hon sig och födde 10 barn (inom 13 år!).

2. Skillnaderna är väldigt mycket större än likheterna i detta fall. Hon gick inte lika länge i skolan, grundskolan var endast 6 år lång och fortsättningsskolan 2. Totalt blev det endast 8 års skoltid, vilket är mycket mindre än idag. Nu går man först 9år i grundskola, vill man sedan ha någon som helst chans att få jobb så måste man ha gått en 3årig gymnasieutbildning och de lite mer "exklusiva" jobben kräver universitet/högskola. Sedan var det arbetet, det var enkelt att få jobb till skillnad från idag men arbetstiderna var mycket längre. De flöt ihop med fritiden och det verkade inte som att hon eller så många andra för den delen hade så mycket emot det. Nästan hela livet bestod av arbete som jag skrev i uppgift 1. Idag ser det helt annorlunda ut, man har separerat fritid och arbete rätt klart ifrån varandra. Fritiden såg också annorlunda ut, de få fritidsaktiviteter som fanns under denna tid bestod mer eller mindre av att läsa böcker, skriva brev och gå på konditori. Det är klart att vissa av dessa principer lever kvar idag i form av email etc, och till café går de flesta. Men idag har vi många fler fritidsaktiviteter som hundratals olika sorters sporter, bio, radio, tv, mp3 spelare, MSN, datorer. Ja listan är väldigt lång. Och ja, på 1930talet fanns radio och bio men inte särskilt utbrett, min farmor hade i alla fall inte radio Idag blir vi bokstavligt talat bombarderade med information, överallt och när som helst. Tempot i den tidens samhälle var långsammare, man var mindre stressad. Nuförtiden har vi många fler "måsten". Kyrkan hade ett större inflytande på människorna under den tiden också, och min farmor var religiös liksom majoriteten av befolkningen i Sverige. Umgänget mellan könen var också mer uppdelat och långsamt, min farmor brevväxlade och umgicks med min farfar i många år innan de bestämde sig för att gifta sig. Och jag tror att sex före äktenskapet inte var särskilt vanligt, och om det förekom så höll man nog tyst om det. Framtidssynen var också en aning annorlunda, det verkade inte som man planerade för framtiden lika mycket som vi gör idag. Nuförtiden så måste man planera väldigt långt i förväg, t.ex. så måste man redan innan man börjar gymnasiet försöka skapa sig en uppfattning inom vilken sektor man ska arbeta. Kontrasterna är alltså väldigt stora.

1. Finanskrisen beror på att USAs banker gett ut ofördelaktiga lån, alltså att man lånat ut till människor som kanske inte har råd att betala tillbaka lånen. Problemet är att när dessa människor lånar pengar till t.ex. bostäder minskar efterfrågan på bostäderna och priserna går ner p.g.a. brist på efterfrågan. Detta i sin tur leder till att när dessa låntagare inte klarar av att betala av sina lån får dem lämna ifrån sig sina bostäder till bankerna. Nu börjar det gå dåligt, för bostäderna har i vissa fall gått ner så mycket i pris att dem inte täcker lånet längre. Vilket innebär att bankerna får stora mängder med bostäder som i princip inte har något värde, då har bankerna förlorat pengarna de lånat ut vilket leder till förlust ekonomiskt sett. I vissa fall har detta bidragit till att banker har gått i konkurs. Jag anser att jag inte behöver lista problemen som en bank som gått i konkurs medför med tanke på att dem är väldigt många och självklara. Ett sånt fall påverkar ett lands ekonomi negativt, tänk då när detta börjar hända storbankerna - då har man fått en kris, vilket vi ser idag.

2. Kan man lära sig av historien? Självklart kan man det, även om historien aldrig exakt på pricken upprepar sig så kan man hitta många likheter vilket betyder att vi kan förutsäga mer eller mindre olika scenarion för hur framtiden skulle kunna se ut. Genom att kolla på föregångna kriser kan vi självklart se hur det KAN utvecklas under vissa omständigheter, det blir alltså lättare att hitta på åtgärder för att förhindra att krisen blåser upp helt. Ett bra exempel på detta är 1992 års devalvering av svenska kronan då bland annat bankgarantin skapades vilket betyder att staten inte låter någon svensk bank gå i konkurs.

Idag ska jag skriva ett inlägg vilket jag tror är väldigt unikt för Humanus elever, nämligen om kampsportsgalan Ultimate Fighting Championship - förkortat UFC. En del av denna blogg som sagt kommer att ägnas åt bland annat kampsport, och främst Mixed Martial Arts (MMA) tävlingar.

UFC 88 var packat med ganska många stora namn, några relativt intresserande matcher och några överraskande resultat. Kampsports galan hölls den 6:e September 2008 i Atlanta, USA. Mest överraskande var Chuck "The Iceman" Liddels förlust mot Rashad Evans. Liddel fälldes 1 minut och 51 sekunder i rond två av en överhands svingande högerkrok, vilken ironiskt nog är "Iceman's" signatur attack, med vilken han en gång nådde toppen av UFCs light heavyweight viktklass.

En annan händelse som i mina ögon var mycket sorglig och besvikelsefull var dansken Martin "The Hitman" Kampmanns förlust mot amerikanen Nate Marquardt. Nate lyckades med en rundhusspark träffa Martins huvud vilket följdes av en serie attacker vilken skickade Kampmann till John Blund efter 1 minut och 21 sekunder in i den första ronden.

Andra noterbara matcher var föredetta titel innehavare Rich Franklins match mot hans döve vän Matt Hamill. Värt att nämna är att detta var Rich Franklins debut i light heavyweight klassen, Franklin tävlade innan i middleweight klassen. Matchen vanns som förväntat av Rich, men Hamill gjorde en mycket bra match och visade att han inte bara är fantastisk brottare utan även en relativt duktig striker.

För er som är främmande för kampsportsbegrepp kommer ett förklarande inlägg att skrivas här på bloggen om ett tag. Så håll ögonen öppna!

Jag tror inte på att det existerar en könsmaktsordning. Kvinnomisshandel är nog främst kopplad till en förvriden människosyn samt drogpåverkan (i största utsträckning alkohol givetvis). Det är sant att vissa män har en dålig kvinnosyn men jag tror inte detta beror på denna s.k. "uppdelning" av könen som sker på tidigt stadium. Jag skulle snarare säga att det kommer ifrån andra problem som problem med självhävdelse och någon form av behov efter att känna makt. "Uppdelningen" av könen sker nog snarare p.g.a. karakteristiska skillnader under låg ålder mellan könen. Personligen blev jag inte uppfostrad i ett dagis utan av min mor, så under merparten av min uppväxt fanns det ingen klar social "uppdelning". Ändå så minns jag att blå var min favoritfärg och att jag gillade typiskt pojkaktiga aktiviteter under denna ålder. Detta är självklart en personlig erfarenhet men så här var det för mig, och jag gick endast på dagis under väldigt kort tid under högst sporadiska perioder rätt sent i min barndom. Ett annat minne jag har när jag gick på förskola var att jag ansågs som "dum" för att jag var vild, relativt självständig och inte gillade flickaktiviteter. Detta när jag var runt 5-6år gammal, det rådde alltså en annan form av intolerans på detta ställe, där flickaktiviteterna var normen. Kan detta härledas till att alla förskolelärarna var kvinnliga? Kanske, men det finns nog väldigt många andra förklaringar till detta också.

Och anses mannen vara mer värd än kvinnan? Detta är en uppgift jag starkt tvivlar på, jag har aldrig känt att jag blivit mer respekterad eller haft ett högre värde för att jag är kille. Däremot har jag sett en relativt stor mängd orättvisor i betyg etc. där tjejer fått - oförklarligt - högre betyg än killar i vissa ämnen. Återigen personliga erfarenheter men jag har valt att skriva detta utifrån ett personligt perspektiv eftersom jag anser att många av uppgifterna som denna teori om "könsmaktsordning" förmedlar är just personliga och varierar från person till person. Det är det här som är det stora problemet i genusforskning, man håller inte isär don och person. Individualism är nyckelordet.

Det är faktiskt sant att Sverige är ett föregångs land inom jämställdhet. Detta kan inte förnekas, men problemet kvarstår att kvinnor fortfarande tjänar mindre för lika arbete. Detta är självklart ett problem, men tyvärr har jag ingen ultimat lösning på problemet. Om inställningen om att alla människor, kvinna som man, faktiskt är personer oavsett kön lärs ut från ett tillräckligt tidigt stadium kanske en del av problemet kan förminskas. Men detta är rena spekulationer och ingenting jag har något vetenskapligt eller statistiskt belägg för. Ett annat problem är att chefspositionerna fortfarande är till största delen dominerade av män. Jag misstänker att en anledning till detta är att män oftare uppfattas som mer auktoritära och starka. Kanske stämmer denna fördom in i en del fall (i alla fall fysiskt), men som jag tidigare har hävdat tror jag att det ligger mer i själva personligheten. Men är detta då ett verkligt problem? Kanske det... Men ärligt talat så bryr jag mig inte särskilt mycket om ledaren är man eller kvinna så länge personen är kompetent, vilket är det allra viktigaste. Hur man ska lösa detta har jag inga svar på, om det var så enkelt hade vi nog inte haft detta problem i vårt samhälle idag.

När man säger att Sverige är det mest jämställda landet så tror jag man att man ser detta utifrån att svenska kvinnor tjänar relativt mycket i förhållande till männen. Enligt UNDPs GDI undersökning 2005 tjänade svenska män igenomsnitt runt 36 000$ per år, mot kvinnornas ca 29 000$. Även om det finns en viss klyfta här är den inte alls så stor som i t.ex. Danmark. Däremot så tjänar svenska kvinnor inte mest, utan ligger på andra plats efter norska kvinnor. Däremot är löneskillnaderna mellan norska kvinnor och män mycket större än mellan svenska kvinnor och män.

Jag anser inte att man kan ställa en fråga om vad man hade gjort om man hade blivit tvingad till att byta kön. Eftersom jag är nöjd med att vara man och anser att det är intregerad del av min personlighet skulle jag aldrig kunnat acceptera något sådant. Inte bara går det emot alla mänskliga rättigheter och de demokratiska värderingar Sverige och väst representerar utan även min intergritet och värderingar vilket resulterar i att jag hellre hade valt döden i ett sådant fall, då hade jag iallafall kunnat dö som mig själv och inte som någon annan person. Så hade ett tvingat könsbyte påverkat mig. Det här är mitt svar på uppgift 2.

Min personliga åsikt om könsrollerna är att dem existerar. Och att man måste ta hänsyn till vissa av dem skillnader som finns mellan könen, att försöka att motverka dessa skillnader är inte bara onaturligt och går emot hur vi skapats biologiskt utan även på det personliga planet.

Detta beror på att jag anser att könsrollerna är biologiska och att vi föds in i dem. Det finns flera olika biologiska skillnader som bidrar till att personligheten hos kvinnor och män är - överlag - lite annorlunda. Ett exempel på detta är de två olika hormonerna testosteron (förekommer i mycket högre nivåer hos män) och östrogen (förekommer i mycket högre nivåer hos kvinnor). Testosteron bidrar till ökad muskelmassa, aggressivitet och kroppsbehåring (alltså typiskt manliga attribut) medan östrogen bidrar till utveckling av de typiskt kvinnliga attributen. Detta påverkar självklart personligheten på olika sätt, men jag anser att personligheten hos en person blir mer eller minst lika påverkad av hur man är som person, alltså medfödda egenskaper, erfarenheter, omgivning, uppfostran etc. Men, då kommer den stora frågan, vad menas med könsroller, och om personligheten varierar mer från person till person - borde dem existera? Jag anser det, till en viss del. De naturliga förutsättningar som vi har gör att vi har en aning olika roller i samhället. Detta fungerade bra i jägar och samlar samhället, under denna tiden var det männen som var ute och gjorde det farliga, mer fysiskt krävande arbetet samtidigt som kvinnorna tog hand om hem, hantverk och dylika sysslor. Det var alltså en symbios mellan könsrollerna där alla hade arbete och arbetet från båda köns"rollerna" (vilket här snarare var ett nödvändigt samarbete med utgångspunk från folkets olika styrkor och svagheter) var både uppskattat och högst nödvändigt. Men tiderna började ändras och samhället blev mer organiserat. Jag misstänker att allt efter tiden gick och vi fick en tryggare och mer överflödig närvaro här på jorden så började man att se ner på de kvinnliga uppgifterna. Dem riskerade inte livet i i jakt eller i lite modernare tidsepokrar krig. Detta även fast dem kvinnliga uppgifterna var högst essentiella för att männens farliga och fysiska arbeten skulle ha någon framgång. Detta är sedan en kultur som fortsatt in i modern tid. Idag springer inte männen runt i pälskalsonger och jagar vilddjur med spjut, och dem yrken som idag är fysiskt krävande och farliga är inte högtavlönade, vi behöver inte heller en symbios på samma sätt för våran överlevnad. Men fortfarande lever denna syn på kvinnor kvar i form av synen på att det manliga är överlägset det kvinnliga när det egentligen inte alls är på detta sätt.

Att lösa detta problem är ingenting lätt, ingenting som kan ske under några år, utan en utveckling som kommer ta väldigt lång tid. Det finns olika lösningar på problemet, men jag anser att det till slut kommer ner till någonting som ligger bakom kön, hudfärg och sexuell läggning, och detta är personligheten. En vit, heterosexuell man kan vara minst lika brottslig som en svart etc. Allt beror på personligheten. Man eller kvinna, ja det spelar faktiskt roll, men man måste se personen bakom. Alla män och kvinnor tillhör inte den stereotyp som finns för könen och det är bra. Det bidrar till en positiv mångfald och individualism som ligger till bas för vårt demokratiska samhälle.

Det här är en blogg som tar upp lite allt möjligt, från säkerhetspolitik till kampsport. Även en del bloggrelaterade skoluppgifter kommer att publiceras här!

DISCLAIMER: De påståenden och åsikter som publiceras på denna blogg representerar nödvändigtvis INTE publicerarens egentliga åsikter.