markushehe

Jag tror inte på att det existerar en könsmaktsordning. Kvinnomisshandel är nog främst kopplad till en förvriden människosyn samt drogpåverkan (i största utsträckning alkohol givetvis). Det är sant att vissa män har en dålig kvinnosyn men jag tror inte detta beror på denna s.k. "uppdelning" av könen som sker på tidigt stadium. Jag skulle snarare säga att det kommer ifrån andra problem som problem med självhävdelse och någon form av behov efter att känna makt. "Uppdelningen" av könen sker nog snarare p.g.a. karakteristiska skillnader under låg ålder mellan könen. Personligen blev jag inte uppfostrad i ett dagis utan av min mor, så under merparten av min uppväxt fanns det ingen klar social "uppdelning". Ändå så minns jag att blå var min favoritfärg och att jag gillade typiskt pojkaktiga aktiviteter under denna ålder. Detta är självklart en personlig erfarenhet men så här var det för mig, och jag gick endast på dagis under väldigt kort tid under högst sporadiska perioder rätt sent i min barndom. Ett annat minne jag har när jag gick på förskola var att jag ansågs som "dum" för att jag var vild, relativt självständig och inte gillade flickaktiviteter. Detta när jag var runt 5-6år gammal, det rådde alltså en annan form av intolerans på detta ställe, där flickaktiviteterna var normen. Kan detta härledas till att alla förskolelärarna var kvinnliga? Kanske, men det finns nog väldigt många andra förklaringar till detta också.

Och anses mannen vara mer värd än kvinnan? Detta är en uppgift jag starkt tvivlar på, jag har aldrig känt att jag blivit mer respekterad eller haft ett högre värde för att jag är kille. Däremot har jag sett en relativt stor mängd orättvisor i betyg etc. där tjejer fått - oförklarligt - högre betyg än killar i vissa ämnen. Återigen personliga erfarenheter men jag har valt att skriva detta utifrån ett personligt perspektiv eftersom jag anser att många av uppgifterna som denna teori om "könsmaktsordning" förmedlar är just personliga och varierar från person till person. Det är det här som är det stora problemet i genusforskning, man håller inte isär don och person. Individualism är nyckelordet.