Gazakonflikten
Jag kommer inte gå in så mycket på bakgrunden till denna konflikt som har sina rötter tusentalsår tillbaka i tiden och t.o.m. är omtalad i Bibeln (Där palestinerna går under namnet filistéer). Det jag tänker ta upp är den partiskhet som ligger över det internationella samfundet i allmänhet och i Sverige i synnerhet samt de grava risker som kommer av urban krigsföring (av svenska armén mer känt som strid i bebyggelse).
"The first casualty of war is truth"
Israel må vara en av de starkaste militära makterna i världen och en föregångare i urban strid, men en sak är de palestinska organisationerna extremt skickliga i, det är vad som kallas PSYOPS (vilket är en förkortning av psychological operations) av den amerikanska militären, i folkmun kallat propaganda. Man är väldigt duktig på att utnyttja det mediala beroendet av sensationsjournalistik som förekommer i västvärlden (Inte minst i Sverige). Ett exempel är en hemsk scen vilken har cirkulerat i media under den första delen av den andra inftifadan (Också kallad Al-Aqsa intifadan). Den är bilder på en pojke vid namn Muhammad al-Durrah som gömmer sig med sin pappa bakom ett block sten. Kameran zoomar in och man får se dem, sen zoomar den ut, kameran täcks över av en hand, man hör eldgivning och när dammet försvunnit och kameran zoomar in igen ligger Muhammad och hans far orörliga mot väggen. Detta klipp har blivit något av en ikon på senare tid. Men än idag vet man inte ens om det var Israeliska soldater som avlossade skotten, palestinska milisgrupper eller om det var fejk. Uppgifterna kontradikterar vartandra och det finns många detaljer som inte hänger ihop. Min poäng är att man måste vara extremt försiktig med vad man ser och hör.
Nu kommer jag till problemet i den nuvarande Gaza konflikten, det finns extremt få opartiska journalister i området eftersom IDF (Israeli Defense Force) har upprättat en blockad. Alltså finns det nästan bara partiska journalister i Gaza, bästa exemplet är den extrem kommunistiska "läkaren" och "rapportören" Mads Gilbert som har fått ovanligt mycket utrymme i media på sistonde. Dessutom måste man ha en till sak i åtanke, det största hotet mot renhårig journalistik: sensationsjounalistiken. Den genomsyrar media som ett gift, kan man krydda något då kryddar man, helt enkelt för att sälja mer (Aftonbladet) eller få fler läsare (Metro). Vilket samtidigt är anledningen till att jämte bilder på döda barn och raketbeskjutningar står artiklar om nån kändis nya skor.
Slutsatsen är alltså att media under krig inte är mindre nyckfullt än ett konventionellt slagfält.
MOUT - Military Operations on Urban Terrain
"The worst policy is to attack cities. Attack cities only when there is no other alternative" - Sun Tzu
Det är inte svårt att förstå att riskerna med sådana här operationer är mycket stora, men jag hade tänkt vara lite mer specifik. Anledningen till de civila förluster som uppkommit både under kriget i Irak och den senaste konflikten i Gaza är inte att den amerikanska eller israeliska militären inte bryr sig om civila förluster utan det beror på den otroligt komplexa situation som uppstår i MOUT. För att förklara detta på ett lätt sätt så låt mig ta ett exempel. En militär brigad från landet X invaderar landet Y. Landet Y har en svag stat och många milis grupper, av dessa är de flesta klassade som terrorister och har ingen större respekt för människoliv (Inte ens sina egna). De starkaste milis grupperna i landet Y har sin bas i en tätbefolkad stad - mer utvecklade länder som landet X har militärbaser som ligger avskiljt från städerna p.g.a. just för att undvika att blanda ihop civila och militära mål. Men landet Ys milisgrupper placerar medvetet sina vapenförråd och raketkastare på skolor, i sjukhus och under bostäder. Landet X vill inte förlora soldater (vilket man gör automatiskt i MOUT - om man inte är extremt grym och dödar allt som rör sig dvs.) så landet X föredrar då att med hjälp av både mark och luftburet artilleri precisionsbomba dessa militära mål. Men eftersom de militära målen ligger ihop blandade med civila mål, plus att den nuvarande taktiken vid MOUT är att bomba sönder hus för att inte riskera att prickskyttar får gömställen etc (En taktik som sträcker sig tillbaka till andra världskriget). Detta bidrar till att många civila dör under landet X militära operationer. Samtidigt har landet X en policy där man hellre dödar civila än förlorar soldater (majoriteten av nutida krigsmakter gör likadant). Men om nu infanteri brigaden från landet X går in utan artilleristöd, vad händer? De blir dödade, utan tvekan. Ett enda höghus ger minst uppåt 30-100 platser för eventuella prickskyttar, för att inte tala om IEDs (Improvised Explosive Device - dvs improviserade sprängmedel) som kan ligga bakom varje hörn (det främsta exemplet av det effektiva användandet av IEDs är i just Irak där det står för de allra flesta av de amerikanska förlusterna). IEDs och minor används mycket sällan i MOUT av de invaderande krigsmakterna just av anledningen att man mest kommer att döda civila, extrema milisgrupper har dock inte dessa moraliska skrupler (Irakiska milisgrupper är ökända för att döda stora antal barn bara för att komma åt en eller två amerikanska soldater etc.).
Slutsatsen blir därför att man ska undvika MOUT så mycket som möjligt eftersom det inte går - oavsett hur man gör - att undvika stora civila förluster under den här formen av militära operationer.
Som det framgår i texten så anser jag att Israel inte bara har rätt till att försvara sig, nej, inte rätt. För det är aldrig rätt att från första början behöva försvara sig. Det är snarare en skyldighet som den Israeliska regeringen har, detta anser jag inte att omvärlden har någon större rätt att fördömma däremot. Men, jag anser samtidigt att Israel handlar situationen dåligt genom att helt stänga av el och oljeleveranser. Där har man ett visst ansvar, för vi ska komma ihåg att Israel just nu inte krigar mot palestina, men mot Hamas. Hamas och det palestinska folket är två helt skilda saker.
